Feminism behövs

Till alla de som påstår sig vara antifeminister eller säger att Sverige redan är jämställt så vi borde lägga ner det här jävla tjatet om feminism: ni glömmer/tänker inte på att feminister kämpar för jämställdhet i hela världen, inte bara i Sverige. Och när sådant här fortfarande förekommer i vår värld, då hoppas jag att även ni förstår att feminism är viktigt.

(Varning för starka bilder på vanställda kvinnor)

Jag gråter när jag ser detta, och blir så jävla arg.

Kvinnor förtjänar att bli mördade

När jag loggade in på Facebook i förmiddags möttes jag av ett inlägg till "Varför apor aldrig bär rosa klänning"-gruppen (som för övrigt är en utmärkt härlig grupp, spana in den!) som länkade till detta.
Det är ett väldigt talande exempel för hur kvinnohat fortfarande existerar i vårt samhälle (idag, 2013!!), och då inte bara reproduceras av män utan även av kvinnor. Jag vill inte vara så fånig att jag skriker "könsförrädare" till de citerade kvinnorna i inlägget, men nog fan vill jag viska det i alla fall.

Det handlar alltså om hur Tim Lambesis, sångaren i det (kristna, hmm) metalbandet "As I Lay Dying", häktats misstänkt för att ha försökt att anlita en torped/yrkesmördare till att mörda hans fru. Frun höll tydligen på att ansöka om skilsmässa och det verkar som att Tim Lambesis bara "OOOOOH SNAP, bitch you gonna die!"

Bara den grejen, att försöka anlita någon att mörda åt en, eller för den delen, bara det att VILJA mörda någon och försöka gå från tanke till handling är hemsk nog. MEN, det är fan inte det värsta. Det värsta är hur alla dessa människor (tryck på länken och läs inlägget av Public Shaming), som med största sannolikhet alla är fans till bandet, FÖRSVARAR Lambesis och SKYLLER DET HELA PÅ FRUN! Större delen av tweetarna säger att "frun måste ha varit en jävla bitch/fitta för att Tim skulle velat mörda henne, hon förtjänade det säkert".

De menar alltså att det är det tilltänkta offrets fel att någon vill mörda hen, att hen på något sätt är en hemsk person som förtjänar att få sitt LIV bestulet. Och dessa personer står på Lambesis sida, och SER FORTFARANDE UPP TILL HONOM. Flera av dem lägger till ett "haha" efter att de tweetat om att frun nog förtjänade det. För mord och våld är ju extremt skrattretande, eller hur?

"I guess sometimes you just gotta kill a bitch, right?" NEJ, FEL, you don't "just gotta" kill a bitch din sinnessjuka jävla psykopat!

"it's definitely his wife's fault, no way Tim just does that she musta been one crazy hoe" Tja, frun kanske är galen, men hur fucking jävla crazy är man inte om man försöker mörda någon då? Hmm?

Och som avslutning på inlägget visar Public Shaming att så fort man överhuvudtaget diskuterar något om kvinnor på internet så kommer det alltid fram någon jävla idiot som säger saker som detta:
"God help all feminists from my wrath if I never hear a new As I Lay Dying album because of some slut"

Ehh, ja...du har inte riktigt alla indianer i kanoten dude.

Mod att vara rädd

Idoler har vi väl allihop. Jag har många. En av dem heter Natashja Blomberg, aka Lady Dahmer. Hon är, enligt henne själv, en "Fet, ickefjäskande, oförskämd och orakad gaphals. Skamlös feminist och socialist och alldeles alldeles underbar". Jag vill också vara sån. För några dagar sedan skrev hon ett blogginlägg om mod och rädsla. Det träffade mig rätt i själen.

Denna blogg har legat och pyrt i mig ett bra tag nu, men jag har varit för rädd att göra verklighet av den. Tills jag läste LD:s inlägg om att våga fast man är rädd. Hon beskriver hur hon sticker huvudet i sanden och har en liten röst inom sig som säger att hon är en bluff. Jag känner också det, ofta. Kommer folk genomskåda mig och se att jag inte har något särskilt att komma med? Jag menar inte att jag tycker att jag är värdelös, men jag är rädd.

Vad är det jag är rädd för? Precis som LD skriver är också jag rädd för personlig utveckling, trots att det finns få saker jag längtar så mycket efter som att utvecklas (på ett positivt sätt). Jag är rädd för att utmana mig själv och försöka göra det jag vill, för att jag är rädd för att misslyckas. Jag är rädd för att bli helt förkrossad om jag misslyckas, och därför låter jag hellre bli att försöka.

"Man sitter kvar i sitt lilla hörn där ingenting händer men det är ju iallafall tryggt."

Men precis som LD vill jag göra min röst hörd, även om ingen annan vill lyssna på den. Min dröm är att bli författare, att skriva texter och böcker som folk vill läsa och tycker om. I denna blogg vill jag diskutera sådant jag tycker är viktigt, intressant, roligt, hemskt, upprörande och underbart. Jag vill skriva om feminism, jämställdhet, språk, människor, litteratur, samhället, världen och allt som ryms i den som på något sätt berör mig.

Hittills har jag varit för rädd att verkligen sätta mig ner och SKRIVA, för att jag är rädd för att det jag skriver visar sig vara skit. Men någonstans och någon gång måste man börja, och jag börjar här och nu.

Tack för att du är min idol Natashja.