Män och deras jävla "behov"

Fanny skrev igår om sitt behov av att vara en hel människa, att inte ständigt behöva förhålla sig till hur män ser henne som en sexuell varelse (ett objekt) när hon rör sig i miljöer där män förekommer. Hon vill inte behöva vara avvisande mot män för att de inte ska se henne som potentiell romantisk/sexuell partner, utan som människa, kort och gott. Hon skriver: ”Idag behöver jag ofta vara det, för många män betraktar mig först och främst som en könsvarelse som ska bedömas som kvinna, som föremål för heterosexuell praktik, snarare än som en människa. När jag placeras i detta fack som könsvarelse blir jag obekväm, jag blir självmedveten, och det tycker jag inte om.”

Och jag blir sååå trött, för jag känner precis igen mig. Nu menar jag inte att jag är så jävla snygg och sexig att folk blir tända på mig var jag än går (snarare det motsatta, då jag inte är normativt snygg), men att aldrig kunna känna sig fredad när man rör sig bland män, det är fan vardag för kvinns! Precis som Fanny skriver känner jag mig obekväm, självmedveten och illa till mods när jag befinner mig på samma ställe som (okända) män. När jag åker spårvagn en sommardag och har på mig ett lite urringat linne för att det är varmt (det behöver inte ens vara ett urringat linne, det kan vara en helt vanlig jävla t-shirt). BOOM! Äcklig gammal gubbe glor på mina bröst under HELA resan. När jag väntar på spårvagnen på natten efter att ha umgåtts med någon vän. BOOM! Random snubbe jag aldrig träffat förut kommer fram till mig och börjar prata. När jag sitter på spårvagnen och läser på min mobil, på väg hem från jobbet på eftermiddagen. BOOM! Skum medelålders snubbe kommer fram, börjar prata med mig om att han är hyfsat nyanländ från x-land och vill lära känna mig så att vi kan gifta oss och skaffa barn tillsammans. Han tar mig upprepade gånger på benet och kramar/kindpussar mig. När jag precis beställt en drink i baren på en klubb och vänder mig om för att gå tillbaka till mina vänner. BOOM! Random kille kommer mot mig, stoppar ner sin hand i min klyfta och gräver runt, utan att ens säga hej först. WTF?!?!?!?!?!!?!

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MÄN?!?!?!?!?!

Detta är bara ett axplock av alla mänrelaterade incidenter jag har varit med om hittills i mitt 26-åriga liv. Jag blir äcklad och trött när jag inser att jag kommer vara med om så många fler. Hur beter jag mig i sådana här situationer då? Ibland går jag in i mig själv, läser en bok/pillar med mobilen, lyssnar på musik, korsar armarna över bröstet, krymper ihop för att bli så osynlig som möjligt, vänder mig bort, ignorerar männen omkring mig. Det hjälper inte, de ser mig ändå. Hur mycket jag än försöker kan jag inte bli osynlig för männen. Ibland försöker jag vara trevlig, för jag kan ju inte vara fördomsfull och bara anta att de är skumma snubbar som i värsta fall vill våldta mig, i bästa fall nöjer sig med att glo på min kropp. Det hjälper inte heller. Jag har upptäckt att nästan alla gånger jag ger en man uppmärksamhet blir det att jag ”give an inch, they take a mile” (eller på svenska: jag ger dem lillfingret, de tar hela handen).

Jag sitter och funderar nu över i vilka situationer och relationer med män som jag känner mig hyfsat bekväm, som jag känner mig som en människa i första hand. Jag har ca 6 st ganska nära manliga vänner. 5 av dem är i ett fast, långvarigt, monogamt förhållande. 3 av de 5 är ihop/gifta med mina bästa kvinnliga vänner. Den enda singelkillen har jag känt och varit kompis med i 14 år (vi gick i samma högstadieklass). Jag känner mig som sagt hyfsat bekväm med dessa män. Utöver dessa finns det bara ett fåtal fler män som jag känner mig lika bekväm med: min bror, min ingifta farbror, min farfar, min pappa, min ena bästis pappa och mina två hankatter.

Vad är det då med dessa män som gör att jag för det mesta kan känna mig som en människa? Det är att jag inte är tillgänglig som sexuellt objekt för dem (åtminstone inte i icke perverterade, moraliskt tvetydiga sammanhang). Vi kan ha det trevligt (eller otrevligt) med varandra utan att jag ska behöva ha deras sexuella ”behov” i bakhuvudet. Jag kan slappna av lite, bara vara en människa med andra människor, och inte hela tiden oroa mig för vad som ska hända i vår relation till varandra. För annars när man umgås/vistas med män så är det ofta som Fanny skriver:

”Många män börjar förvänta sig saker av en om en är alltför vänlig mot dem, och får de inte det klagar de över att de blivit ”friendzonade” eller blir i alla fall besvikna och vill inte ha någon relation alls längre, eftersom de inte etablerade en relation med en som människa utan som potentiellt föremål för sina heterosexuella praktiker. Detta gör att det är väldigt jobbigt att förhålla sig till många män. En känner ofta att en är skyldig dem saker, och en känner ofta att de inte värderar en som person utan som kvinna, vilket i sin tur gör att en agerar som kvinna gentemot dem.”

Så vad ska jag och alla andra ofredade kvinns ta oss till? Borde jag sluta åka spårvagn, vara ute sent med vänner, gå på klubbar, gå till jobbet? Eller borde män ta och köra upp sitt jävla sexuella ”behov” nånstans och bara lämna oss ifred? Bara låta oss få vara människor med egna behov som att ha ett socialt liv, ha ett jobb, ha lätta kläder när vi dör av värmeslag, ha en skönt ostörd spårvagnstur? Jag röstar, konstigt nog, på det senare alternativet.

Perfekta kroppar kan också vara ohälsosamma

Ida Warg, "träningsexpert, bloggare och krönikör", menar kanske (???) väl, men även hon spär på fördomen ÖVERVIKTIG = OHÄLSOSAM och jag BLIR SÅ TRÖTT!!!

HÅLL KÄFTEN IDA!!!

Jag är inte överviktig, jag är superviktig

Ok då, jag kanske är överviktig, men vem faaaaaan bestämmer vad som är normalviktigt då?!?!?

En sak som stör mig så grovt är att om man faktiskt är tjock och säger något i stil med "jag är tjock" så brukar ens vänner svara typ "nej det är du inte alls, du är jättefin!" Alltså, jag hajjar, de menar väl. De vill antagligen inte att man ska tycka att man är oattraktiv, för att de kanske själva faktiskt tycker att man ÄR snygg, eller så tycker de egentligen inte det, men de gillar en för mycket för att erkänna detta. Visst visst, sjysst av dem att försöka peppa en, men liksom, det funkar inte så. Varför det inte funkar så? För att jag ÄR ju tjock. Jag vet det, du vet det, så det är lika bra att sluta låtsas att jag inte är det. Den här dialogen har nog de flesta av oss haft både en och sjuttiåtta gånger med folk sedan vi gick i typ mellanstadiet. Skulle det inte vara skönt om vi slutade ha den någon gång?

Jag pratar såklart mycket med mina vänner om min tjockhet, att jag mår dåligt över rådande skönhetsnormer och smalhetsnormen, att jag känner mig ful och äcklig och allt annat sånt därnt dumt SOM JAG BARA KÄNNER NÄR JAG RÖR MIG UTE BLAND FOLK. För grejen är den att hemma, i min fristad, där känner jag mig inte ful och äcklig och misslyckad för att jag är tjock. Jag ligger i sängen, tittar på någon bra film eller tv-serie och gosar med mitt eget fläsk, klappar mig själv på magen och uppskattar min mjukhet. Mina allra bästa vänner uppskattar också mitt fläsk. De säger ofta till mig att jag är så go och härlig och mysig och skön att gosa med - all good things liksom. Men när jag går ut, ut i samhället, då mår jag dåligt. För jag vet vad folk ser, och jag vet vad de tänker. (Jävla tjockis, Hon borde verkligen inte äta den där hamburgaren, Fan vad osexig hon är, Hörrö vet du om att du är tjock?!?!?!) Och det är DET som får mig att må dåligt över min tjockhet.

Tillbaka till det här om vad ens vänner svarar när man säger att man är tjock. Jag pratar som sagt en hel del med mina vänner om min kropp, det är naturligt, speciellt då jag har flera vänner som också är överviktiga. Jag säger att jag är tjock, för det är jag, och vännerna svarar olika saker. Jag menar alltså att jag konstaterar min kroppsform, inte att jag beklagar mig över att jag är så tjock och fuuul buhuuu jag hatar mig själv! (vilket jag ibland också tänker och säger, men det hör inte hit just nu).

En av mina nära vänner sa en gång, när jag hade konstaterat att jag är tjock, att hon önskade att jag slutade kalla mig själv tjock, för hon "tycker inte att jag är det" och hon "tycker inte att jag ska använda sådana negativa ord" om mig själv. Jag blev mäkta irriterad. Jag förstod ju att hon menade väl, för hon vet lika väl som jag att i vårt samhälle är "tjock" synonymt med "dålig". Men det som egentligen händer är ju att hon upprätthåller den normen och det tankesättet när hon 1) förnekar att jag är tjock, och 2) inte vill att jag ska klanka ner på mig själv.

Jag försökte förklara för henne hur jag såg på saken och att jag vill ta tillbaka ordet "tjock". Att ordet i sig inte ska ha någon värdering utan bara fungera som ett adjektiv som beskriver min kroppsform. Hon förstod nog vad jag menade, för hon är ruskigt smart, men hon kunde ändå inte acceptera detta. Hon såg det kanske som en fruktlös kampanj eller nåt, för man KAN ju inte ändra samhället (eller?!?!?!). Jag vet att hon älskar mig, precis som jag är, men jag blev ändå upprörd och irriterad över detta meningsutbyte, eftersom hennes ord fick mig att känna mig naiv och kanske lite ömkansvärd, eftersom jag (enligt henne) "nedvärderade" mig själv på det viset.

 Det jag i själva verket gjorde var ju något så provocerande som att, i egenskap av tjockis, vilja objektivt kunna kalla mig själv tjock. Hujeda mig, så kan vi ju inte ha det! Vi kan ju inte låta tjockisarna få gå runt och känna sig tillfreds med sig själva, för då hyllar vi ju fetma och då kommer fler att bli feta, och då kommer vi få en ännu värre "fetmaepidemi" än vi redan har och JORDEN KOMMER GÅ UNDER!!!! DET KOMMER BLI FETTPOKALYPSEN!!!

Nä men allvarligt talat folk, kan vi inte bara sluta snällhetsförneka att vissa av oss är tjocka och sluta lägga värderingar i ord som "tjock" och försöka att bara acceptera varann för dem vi är och vara glada? Sjyrra?

Kram på er, och må Gudrun vara med er!

Gubbjävel

Jag var på samkväm i helgen med folk jag känner + folk jag bara är bekant med. Det var trevligt på många sätt, men en sak som störde mig var när någon tog upp det stundande/pågående EU-parlamentsvalet. Denne någon sa något i stil med "Ska ni rösta i valet då?". Här spetsade jag öronen (då frågan inte var riktad mot mig egentligen) och en kvinna i 30-årsåldern två platser ifrån mig sa "Jamen vad ska man rösta på då?"

Här såg jag min chans att värva en väljare till F! så jag mer eller mindre skrek till henne och de andra "Rösta på F!!!!":D :D :D Vi hade kunnat ha en bra diskussion om varför F! är så bäst, om det inte vore för kvinnans pappa, en vit, heterosexuell gubbe i 60-årsåldern, som avfärdade mitt uttalande med något i stil med "Men de är ju bara ett enfrågeparti så det är inte ens lönt att bry sig om dem". Jag såg rött. Jag gav honom min bästa crazy bitch-blick och gapade något om att jämställdhet minsann inte är "en fråga", utan att det genomsyrar allt i våra liv ffs!!!!!! DÖ GUBBJÄVEELLLL!!!! (den sista biten sa jag kanske inte, men nog fan tänkte jag det iaf) Gubbjäveln skrockade lite i bästa såja-lilla-gumman-stil och började sedan prata med någon annan om något annat.

Jaja, skit samma, jag behöver inte övertyga en gubbjävel om att feminism is the shit, men det som verkligen störde mig var att jag inte fick en chans att diskutera det hela med hans dotter, den mycket vettiga och trevliga 30-åriga kvinnan. Fan ta alla gubbar som hijackar samtal!
Hur som helst, den här feministen får väl trava vidare och försöka diskutera feminism med vettigare personer...

Må Gudrun vara med er!

Måndagslista HanaPee style

Skojsig lista, snodd från HanaPee:

Hur har din dag varit?
Tvättstuga, läsa på toa medans jag skiter, slösa tid framför datorn, laga mat alldeles för sent, ha ont i magen, panika över att jag slösar bort mitt liv... Nu moffa godis och kolla på tv-serier. Same old med andra ord.

Vad skulle du ha hetat om du inte fått det namn du har nu?
Om jag fick välja själv... typ Freja, Idun, Saga, Sol eller något annat mysigt namn.

Vilket är ditt största beroende?
Läppsyl, choklad och läsk.

Vad gör du när ingen annan ser?
Bölar åt Glee (RIP Finn snyft snyft...), dansar runt medan jag sjunger med i något Glee-nummer.

Finns det något helt vanligt en gör som du tycker är ovanligt roligt?
Typ...läsa? Älskar verkligen att läsa! Gå långa promenader. Annars får jag väl säga pilla på sårskorpor och finnar. Äckligt tillfredsställande.

Om du skulle bli psykiskt sjuk, vilken sorts sjukdom skulle du drabbas av?
Förmodligen OCD, eftersom jag redan verkar ha lite sådana tendenser...alt depression.

Vad beställer du på krogen?
Äppelcider, smaskiga drinkar och pommes.

Vilken är din största skräck?
Att jag ska vara sämst och misslyckas med allt, plus att min mamma dör. Hur ska jag klara att leva utan henne?!

Hur gör man för att ragga på dig?
Eh jag vet inte, folk brukar inte ragga på mig, är kanske för oattraktiv? De får gånger jag går ut blir jag bara tallad på av äckliga killar pga storbystad = lovligt byte? Alltså killar som verkligen bara kommer fram till mig och stoppar ner handen i min klyfta. Krograggning är vidrigt. Krogragga inte på mig, tack. Var typ en sjysst människa och behandla mig inte som ett objekt.

Vad har du funderat över på sistone?
Feminism, störtande av patriarkatet, tv-spel och Game of Thrones.

När skäms du?
När jag kommer på mig själv med att gå patriarkatets ärenden genom typ internaliserad sexism/tjejhat. Och när jag inte ger tiggare pengar, fy fan.

Vem är den mest kända människa du talat med?
 Jag venne, Lasse Kronér? Sören Olsson och Anders Jacobsson? Träffar inte precis många kändisar i mitt liv.

Vilket uttryck använder du lite för ofta?
Din mamma xxx...

Har du någon gång fått en konstig komplimang som varit bra ändå?
I vårt samhälle räknas det väl som konstigt att få komplimanger för sitt fläsk, så det får bli mitt svar. Mina vänner uppskattar min fysiska mjukhet.

Vilket är ditt vanligaste vardagsproblem?
Att inte vara så sämst och skjuta upp alla mina problem hela tiden.

Vad gör du när du är ledsen?
Gråter för mig själv, typ sätter på sista avsnittet av säsong 3 av O.C. och bölar ögonen ur mig när de graduatar och när Marissa dör och Ryan ba dör inombords. Annars förtränger jag väl mina känslor, som vilken annan psykiskt sund människa som helst.

Om du bara fick ha på dig en sak för resten av ditt liv, vad skulle det då vara?
Fleecepyjamas med gosiga sockar.

Har du någon gång slagit någon?
Klart, jag har ju syskon liksom.

Vad ser du fram emot just nu? 
Att F! kommer in i riksdagen 2014, att patriarkatet krossas och alla människor på jorden blir jämställda, att vi räddar planeten och att åka Helix på Liseberg. 

Män mot sexuella övergrepp

Såg precis den här och känner spontant: FAN VAD GÖTT, KOM IGEN NU GRABBAR

Skit också

Kan vi prata lite (läs: mycket) om det här med bajs? Bajs och pruttar. Det finns kanske viktigare och fräschare saker att prata om, men jag vidhåller ändå att detta behöver talas om! De flesta av oss både bajsar och pruttar (undantaget typ folk som inte kan pga sjukdom/missbildning eller något?), men det är liksom fortfarande inte ok för oss kvinns att göra det, eller i alla fall inte att prata om det. Jag hatar detta, för jag är en kvinna, jag bajsar och pruttar varje dag och JAG VILL KUNNA PRATA OM DET!!!

Det finns få saker jag uppskattar så mycket som att ge efter för mina kroppsliga behov, alltså saker som att rapa, kissa, bajsa och prutta. Jag älskar fan att prutta (förutom när det känns som att man skiter på sig och man inte faktiskt redan har parkerat arslet på toastolen och det finns viss risk för läckage), speciellt på morgonen när man precis har vaknat och ens rövhål trumpetar god morgon åt en. Därför är något av det värsta som finns när jag inte "kan"(läs: får) prutta. Ni vet vad jag menar: säg att man är med en bekant/vän/grupp av bekanta/vänner och umgås på valfritt sätt, och så behöver man verkligen prutta men man gör det inte, för det är vidrigt att prutta ju, speciellt som tjej, de kommer tycka att man är äcklig! Man kniper ihop skinkorna, vänder och vrider på sig, spänner alla muskler i de nedre regionerna och ber till alla möjliga gudar att man inte ska släppa en brakare inför de här människorna. Man mår så dåligt, kan inte slappna av, vill bara gå ut eller hem och fisa av hjärtans lust. Jag HATAR det.

Samma sak med bajs. Jag har självdiagnostiserat mig med IBS, för jag har fan ränneskita flera gånger i veckan, och jag vill kunna prata med folk om det utan att känna mig "okvinnlig" (alltså failad i egenskap av kvinna) och äcklig. Mina vänner är lyckligtvis vana vid detta vid det här laget, men det dröjer ofta länge innan jag känner att en person är såpass bekväm med mig (inte att jag är bekväm med dem, för jag är en ganska ohämmad och fri person egentligen) att jag inte skrämmer iväg dem med mitt bajsprat och med det faktum att jag inte stänger dörren när jag går på toa. Ett av mina bästa sms-minnen någonsin är när jag och min nyblivna skolkamrat var på praktik tillsammans och skulle gå på toa samtidigt och hon smsade mig under tiden vi satt på dass och frågade: Bajsar du? Jag skrattade rakt ut och blev så glad, för jag kände genast att vi kunde slappna av och bara vara människor tillsammans.

(Side note: HUR KUL är inte pruttar?! Det finns få saker jag skrattar så mycket åt som pruttar. Lägger nån en fjärt så flabbar jag ihjäl mig, det är så jävla roligt! :D :D :D Men det får man heller inte tycka som kvinna, eller som vuxen för den delen. Men jag står fast vid att pruttar är något av det roligaste som finns. Kiss- och bajs- och prutthumor FTW! Ibland undrar jag om jag och mina närmaste är de enda i hela världen som lufsar runt hemma och pruttar på varann, typ ligger och gosar och fjärtar under täcket och ba "mmm, jag värmer dig lite nu, varsågod hehehe!" eller fiser i ansiktet på varann när man går förbi. Guuuu vad omogna vi är, bläää, väx upp någon gång!)

Tänk om vi alla kunde känna oss såpass bekväma med varandra, och att det ansågs helt normalt, att vi bara kunde fjärta på utan minsta lilla tanke på vår image. Fatta vad bra vi och våra magar och tarmar hade mått. Istället för att knipa inne gasen och bajset och få plågsamma inombordspruttar och typ tarmvred kunde vi slappna av och fokusera på annat. För det är fan tortyr att inte få göra som kroppen säger åt en. Men att det här med att vara kvinna innebär att plåga sin kropp är ju inget nytt under solen.

Detta är fan ett jämställdhetsproblem. Visst, det finns säkert tillfällen då män också känner att de inte kan släppa loss fisarna hur som helst och att de är äckliga om de bajsar hemma hos någon annan, men det är verkligen inte lika äckligt att en man pruttar och bajsar som att en kvinna gör det.

Bilder av den här typen ska väl ses som ett skämt (haha, jättekul?), men de visar fan på förtryck av den kvinnliga kroppen. Våra pruttar får inte låta som pruttar gör, de får inte lukta skit eller äggmökigt och de får fan inte liknas vid avföring på något sätt. Vi kvinnor ska stå över kroppsliga behov för vi är inte mänskliga, vi är ju "kvinnliga varelser", det täcka könet (”'Det täcka könet' betyder alltså: det vackra könet, det nätta könet, det behagliga könet eller det tacksamma könet…").

Detta visar bara ÄNNU EN GÅNG på att kvinnor inte är människor, de är inte jämställda männen, KVINNOR ÄR MOTSATSEN TILL MÄN. Jag blir så jävla trött. Låt oss få bajsa och prutta hur mycket vi vill, jävla förtryckare!