Ok då, jag kanske är överviktig, men vem faaaaaan bestämmer vad som är normalviktigt då?!?!?
En sak som stör mig så grovt är att om man faktiskt är tjock och säger något i stil med "jag är tjock" så brukar ens vänner svara typ "nej det är du inte alls, du är jättefin!" Alltså, jag hajjar, de menar väl. De vill antagligen inte att man ska tycka att man är oattraktiv, för att de kanske själva faktiskt tycker att man ÄR snygg, eller så tycker de egentligen inte det, men de gillar en för mycket för att erkänna detta. Visst visst, sjysst av dem att försöka peppa en, men liksom, det funkar inte så. Varför det inte funkar så? För att jag ÄR ju tjock. Jag vet det, du vet det, så det är lika bra att sluta låtsas att jag inte är det. Den här dialogen har nog de flesta av oss haft både en och sjuttiåtta gånger med folk sedan vi gick i typ mellanstadiet. Skulle det inte vara skönt om vi slutade ha den någon gång?
Jag pratar såklart mycket med mina vänner om min tjockhet, att jag mår dåligt över rådande skönhetsnormer och smalhetsnormen, att jag känner mig ful och äcklig och allt annat sånt därnt dumt SOM JAG BARA KÄNNER NÄR JAG RÖR MIG UTE BLAND FOLK. För grejen är den att hemma, i min fristad, där känner jag mig inte ful och äcklig och misslyckad för att jag är tjock. Jag ligger i sängen, tittar på någon bra film eller tv-serie och gosar med mitt eget fläsk, klappar mig själv på magen och uppskattar min mjukhet. Mina allra bästa vänner uppskattar också mitt fläsk. De säger ofta till mig att jag är så go och härlig och mysig och skön att gosa med - all good things liksom. Men när jag går ut, ut i samhället, då mår jag dåligt. För jag vet vad folk ser, och jag vet vad de tänker. (Jävla tjockis, Hon borde verkligen inte äta den där hamburgaren, Fan vad osexig hon är, Hörrö vet du om att du är tjock?!?!?!) Och det är DET som får mig att må dåligt över min tjockhet.
Tillbaka till det här om vad ens vänner svarar när man säger att man är tjock. Jag pratar som sagt en hel del med mina vänner om min kropp, det är naturligt, speciellt då jag har flera vänner som också är överviktiga. Jag säger att jag är tjock, för det är jag, och vännerna svarar olika saker. Jag menar alltså att jag konstaterar min kroppsform, inte att jag beklagar mig över att jag är så tjock och fuuul buhuuu jag hatar mig själv! (vilket jag ibland också tänker och säger, men det hör inte hit just nu).
En av mina nära vänner sa en gång, när jag hade konstaterat att jag är tjock, att hon önskade att jag slutade kalla mig själv tjock, för hon "tycker inte att jag är det" och hon "tycker inte att jag ska använda sådana negativa ord" om mig själv. Jag blev mäkta irriterad. Jag förstod ju att hon menade väl, för hon vet lika väl som jag att i vårt samhälle är "tjock" synonymt med "dålig". Men det som egentligen händer är ju att hon upprätthåller den normen och det tankesättet när hon 1) förnekar att jag är tjock, och 2) inte vill att jag ska klanka ner på mig själv.
Jag försökte förklara för henne hur jag såg på saken och att jag vill ta tillbaka ordet "tjock". Att ordet i sig inte ska ha någon värdering utan bara fungera som ett adjektiv som beskriver min kroppsform. Hon förstod nog vad jag menade, för hon är ruskigt smart, men hon kunde ändå inte acceptera detta. Hon såg det kanske som en fruktlös kampanj eller nåt, för man KAN ju inte ändra samhället (eller?!?!?!). Jag vet att hon älskar mig, precis som jag är, men jag blev ändå upprörd och irriterad över detta meningsutbyte, eftersom hennes ord fick mig att känna mig naiv och kanske lite ömkansvärd, eftersom jag (enligt henne) "nedvärderade" mig själv på det viset.
Det jag i själva verket gjorde var ju något så provocerande som att, i egenskap av tjockis, vilja objektivt kunna kalla mig själv tjock. Hujeda mig, så kan vi ju inte ha det! Vi kan ju inte låta tjockisarna få gå runt och känna sig tillfreds med sig själva, för då hyllar vi ju fetma och då kommer fler att bli feta, och då kommer vi få en ännu värre "fetmaepidemi" än vi redan har och JORDEN KOMMER GÅ UNDER!!!! DET KOMMER BLI FETTPOKALYPSEN!!!
Nä men allvarligt talat folk, kan vi inte bara sluta snällhetsförneka att vissa av oss är tjocka och sluta lägga värderingar i ord som "tjock" och försöka att bara acceptera varann för dem vi är och vara glada? Sjyrra?
Kram på er, och må Gudrun vara med er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar